Jag har överlevt ännu en riskfylld nyårsafton med nöd och näppe! Varje
år får man se upp for smällare och galningar i trafiken. Det smartaste
är att gömma sig på någon klubb och ta tåget hem, vilket också var
meningen denna nyårsafton. Men så ändrades mina planer, som så ofta
annars, och jag befann mig vid morgontimmarna mitt inne i den värsta
trafiken med en aning vardslös chauffor. På vägen inträffade en olycka
strax framför oss. Jag kände igen den tillsynes livlöse mannen som låg
bredvid vägen när vi körde förbi, men jag kan fortfarande inte placera
hans ansikte.
Detta fick mig att tänka på alla manniskor som i tid och otid, utan
att veta särskilt mycket om saken, ger mig förmaningar om hur farligt
mitt yrke är. Även folk (i Italien) som jag vet sätter sig bakom
ratten när de druckit och knarkat tycker att jag utsätter mig för
stora faror när jag “bara” känner ett fåtal av gästerna på klubbar
eller fester. Som om det inte vore så för alla andra också då de går
ut och roar sig gratis. Och de tar knappast kopior på id-handlingar
och skickar sms med bilnummer och så vidare.
Så jag tänker fortsätta detta år med att leva, vilket även innebär
utekvällar, både gratis och mot betalning, i Rom där man kan bli
knivhuggen mitt i folkmassan bland sagolika kyrkor och torg.
