Det är hårda tider nu i Italien med alla våldsbrott mot kvinnor och
all uppenbar könsdiskriminering. Om jag och mina kollegor
(sexarbetare) skulle vilja byta arbete så skulle vi med stor
sannolikhet behöva välja mellan karriär eller familj. De arbetsvillkor
som råder för kvinnor i Italien och framförallt det faktum att
männen inte utför sina uppgifter i hemmet gör att man väldigt sällan
kan välja båda.
De flesta kvinnor jag känner i Italien har en väldigt svartvit syn på
saken. Antingen är de nöjda med sin egen situation och tycker
därför att kvinnor kan göra allt de vill i vårt nutida samhälle eller
också har de gett upp och säger att kvinnor oundvikligen alltid är
offer för vart manstyrda samhälle. De flesta har den en aningen naiva
och överdrivet positiva synen på kvinnans roll i samhället, men
förvånansvärt många av mina kollegor har för länge sedan gett upp alla
ambitioner om att göra något mer än att klaga, även om de erkänner att
vi inte har det sa dumt jämfört med många andra. De flesta som har
denna negativa attityd vägrar att göra annat än att dansa for en hög
penning. Och om de väljer att göra mer an så är det inte deras eget
“fel “ De tycker svenskar har rätt när de tar avstånd från män som
“utnyttjar och förnedrar kvinnor genom prostitution”. Men samtidigt
tycker de att just för att kvinnor är offer sa bör man inte
ytterligare förvärra kvinnors position genom att förbjuda sexköp.
Själv tycker jag inte alls att man är ett offer bara för att man är en
kvinna som bor i Italien, oavsett vad man gör i livet. I alla fall
inte så länge man själv inte gräver ner sig i offerrollen. Visst
kan man bli offer för omständigheterna, men då är det ofta samhällets
fel och det ligger inte på enskilda kvinnors ansvar.
Jag hoppas att man i Sverige har en mer nyanserad syn på saken än man
här i Italien.
