Alla kvinnor är inte offer

Det är hårda tider nu i Italien med alla våldsbrott mot kvinnor och

all uppenbar könsdiskriminering. Om jag och mina kollegor

(sexarbetare) skulle vilja byta arbete så skulle vi med stor

sannolikhet behöva välja mellan karriär eller familj. De arbetsvillkor

som råder för kvinnor i Italien och framförallt det faktum att

männen inte utför sina uppgifter i hemmet gör att man väldigt sällan

kan välja båda.

De flesta kvinnor jag känner i Italien har en väldigt svartvit syn på

saken. Antingen är de nöjda med sin egen situation och tycker

därför att kvinnor kan göra allt de vill i vårt nutida samhälle eller

också har de gett upp och säger att kvinnor oundvikligen alltid är

offer för vart manstyrda samhälle.  De flesta har den en aningen naiva

och överdrivet positiva synen på kvinnans roll i samhället, men

förvånansvärt många av mina kollegor har för länge sedan gett upp alla

ambitioner om att göra något mer än att klaga, även om de erkänner att

vi inte har det sa dumt jämfört med många andra. De flesta som har

denna negativa attityd vägrar att göra annat än att dansa for en hög

penning. Och om de väljer att göra mer an så är det inte deras eget

”fel ”  De tycker svenskar har rätt när de tar avstånd från män som

”utnyttjar och förnedrar kvinnor genom prostitution”. Men samtidigt

tycker de att just för att kvinnor är offer sa bör man inte

ytterligare förvärra kvinnors position genom att förbjuda sexköp.

Själv tycker jag inte alls att man är ett offer bara för att man är en

kvinna som bor i Italien, oavsett vad man gör i livet. I alla fall

inte så länge man själv inte gräver ner sig i offerrollen. Visst

kan man bli offer för omständigheterna, men då är det ofta samhällets

fel och det ligger inte på enskilda kvinnors ansvar.

Jag hoppas att man i Sverige har en mer nyanserad syn på saken än man

här i Italien.

Livets risker

Jag har överlevt ännu en riskfylld nyårsafton med nöd och näppe! Varje

år får man se upp for smällare och galningar i trafiken. Det smartaste

är att gömma sig på någon klubb och ta tåget hem, vilket också var

meningen denna nyårsafton. Men så ändrades mina planer, som så ofta

annars, och jag befann mig vid morgontimmarna mitt inne i den värsta

trafiken med en aning vardslös chauffor. På vägen inträffade en olycka

strax framför oss. Jag kände igen den tillsynes livlöse mannen som låg

bredvid vägen när vi körde förbi, men jag kan fortfarande inte placera

hans ansikte.

Detta fick mig att tänka på alla manniskor som i tid och otid, utan

att veta särskilt mycket om saken, ger mig förmaningar om hur farligt

mitt yrke är. Även folk (i Italien) som jag vet  sätter sig bakom

ratten när de druckit och knarkat tycker att jag utsätter mig för

stora faror när jag ”bara” känner ett fåtal av gästerna på klubbar

eller fester. Som om det inte vore så för alla andra också då de går

ut och roar sig gratis. Och de tar knappast kopior på id-handlingar

och skickar sms med bilnummer och så vidare.

Så jag tänker fortsätta detta år med att leva, vilket även innebär

utekvällar, både gratis och mot betalning, i Rom där man kan bli

knivhuggen mitt i folkmassan bland sagolika kyrkor och torg.

Kafkas Italien

Den nya regeringen i Italien har lovat, och även genomfört en del förändringar, både inom finansvärlden och rättsväsendet. Nu i dagarna har Italiens första stalkinglag någonsin drivits igenom! Sist i hela Europa, men ändå! Man kan få upp till sex års fängelse och man ingriper på en gång till skillnad från tidigare då man är tvungen att vänta på rättegångar som kunde pågå i åratal.
Detta fenomen ror en tredjedel av Italiens alla kvinnor. Vi sexarbetare ar alltså inte särskilt utsatta, vilket jag kan tänka mig att de är i andra länder.
Lagen mot både prostitution och sexköp gäller bara allmänna platser och alla har helt enkelt flyttat inomhus. Många som jobbar på klubbar hade hoppats att lagen skulle vara en fördel för dem som raggar på klubbar. Men inte alls. Klubbgästerna fortsätter att ragga med samma gamla låga priser som lockbete. Sedan två år tillbaka då Rumänien gick med i EU är konkurrensen mycket hårdare. Sa numera ger de potentiella lagpriskunderna upp ganska snabbt. De inser att det är relativt lönande att ”bara” strippa och att betesmarkerna är många och frodiga. Och vi bara rycker på axlarna och dansar vidare.

Back to work

Gör mitt femtioelfte försök att logga in mig. Tekniska fel hela dagen lang. På posten, banken, bussen, på mobilen, hemma hos mig och framfor allt hemma hos italienarna som alltid har problem med uppkopplingen. Internet fungerar bättre i tredje världen, har jag last. Och det tror jag på. Det enda som fungerar nu for tiden ar mitt jobb och min dator som jag kan skriva på hela dagarna om jag vill utan att den går sönder. Just for att den inte kostar sarskilt mycket. Liksom min tv, som jag fortfarande inte fattat hur man betalar licensen for. Jag skickar en massa papper hit och dit, men ingenting händer. Sa det ar med glädje i sinnet jag sätter mig på bussen och åker ner till Apulien (nästan i alla fall, Molise ar det egentligen, men det gör ingen skillnad vad galler arbetet och människorna). OKEJ, nu skickar jag igen och hoppas på ett mirakel. Snart ger jag upp.

Åter till brottsplatsen

I morgon åker jag tillbaka till Italien efter att ha varit en vecka i Sverige för att prata om min bok i alla möjliga sammanhang. Igen. Det  är den tredje gången i år och italienarna börjar bli lite sura för att jag jämt sticker i väg när de behöver mig som bäst, påstår de. ”I Sverige, liksom i resten av världen, är väl alla intresserade av böcker om sex, så du behöver väl knappast göra reklam för din bok”. Vidare anser de att jag i Sverige knappast behöver försvara mina synpunkter om sexarbete, för där råder väl stor sexuell frihet, så svenskarna kommer väl ändå att sluka din bok med öppet sinne?

Hur kan min uppfattning om sexuell frihet vara så lik italienarnas i detta fall, undrar jag då för mig själv, när jag annars aldrig håller med dom när de pratar om mannens och kvinnans sexuella natur och vad sexuell frihet egentligen innenbär. Själv vill jag tro att det i Sverige handlar mer om okunskap om oss sexarbetare och vårt arbete än om svenskars inskränkthet i frågor som gäller individuell sexuell frihet.

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!